måndag 18 oktober 2010

24 mars 1934 - 16 oktober 2010

I lördags var det en sorgens dag. Min älskade farfar Hasse somnade in efter en tid på sjukhus. För fem veckor sedan blev han inlagd för att gå igenom en operation. Han såg fram emot operationen för att han hoppades att han skulle må bättre efter. Operationen gick bra men det var efteråt som det tillstötte en massa komplikationer. Läget har varit stabilt och kritiskt om vartannat. I lördags orkade han inte kämpa mer. Den 16 oktober kommer alltid vara en sorgens dag men även en lättnadens dag, då slapp farfar kämpa mer. Han slipper nu ha ont och han slipper lida. Vår kära Hasse!

Du såg så fridfull ut där du låg i sängen. Så vacker och helt utan krämpor och bekymmer. Det var fruktansvärt tungt att se farmor, pappa, farbror, farfars bror och syster ta farväl av dig. Även fast vi vet att du är på ett bättre ställe så är det oerhört jobbigt att veta att vi aldrig mer kommer prata med varandra. Vi kommer aldrig mer få höra dig berätta skämt som du alltid gjorde (även när du låg på IVA och var dålig). När man svarade i telefonen.. "Ja det är Johansson här med" hördes det från andra änden. Alltid när man behövde hjälp med något, om det var en kaninbur som behövde lagas eller om man ville ha en loftsäng. Då ringde man till farfar och han fixade på en gång. Det slutade med en väldigt stabil kaninbur och fyra hemmagjorda loftsängar till mig, Anna och våra två kusiner. Du ställde alltid upp, vad det än var. Du var alltid snäll, mot alla. Trodde inget ont om någon.

Jag tror att kroppen är ett skal och själva personen finns i själen. Jag vet inte om du hunnit lämna ditt skal när vi var hos dig men jag vet att du var i rummet. Jag vet också att du är bland oss hela tiden och kommer alltid vara det, mer eller mindre. Du finns här för att se till att vi orkar igenom sorgen, att vi orkar resa på oss och leva vidare.

När jag, Anna och kusinerna sov över hos dig och farmor så var det full rulle hela tiden. Vi busade och hade oss och ni tyckte inte det blev för jobbigt en ända gång.. Inte vad ni sa iaf! På morgonen när vi åt frukost fick vi alltid smaka av din honung. Du bredde på ett rejält lager på våra mackor och vi njöt av varje tugga.

När det var midsommar och vi kom hem till er så hade du gjort en midsommarstång. Vi alla hjälptes åt att klä blommor på den och sedan dansade vi och sjung. Alla somrar vi kom hem och badade i poolen som du byggt, när vi gav fåglarna ost.

Ett år så cyklade jag, Anna, Mathias och Marcus (kusinerna) hem till er. Vi skulle cykla till Rocklunda marknaden tillsammans med er och sedan sova över. Vi vann saker på marknaden och hade en jättemysig kväll. Cykelturen hem var lika mysig.

Ja minnena är många många.. Jag önskar bara att du hade fått stanna kvar hos oss och att vi skulle skapat fler minnen tillsammans. Jag önskar att du hade fått längre tid med Liam, att han hade varit äldre så att ni hade kunnat skapat minnen tillsammans. Nu blev det inte så och det smärtar i mitt hjärta när jag tänker på att du är borta. Men jag kan lova, när Liam blir äldre så kommer jag berätta allt jag minns om dig farfar! Han ska få veta vilken underbar person du var, på alla sätt!

Om kvällarna tänder jag ett ljus för dig, jag ligger i sängen och tittar och hoppas på att det ska fladdra till. Att du ska ge mig ett tecken på att du är hos oss. Jag vågar inte stänga ögonen för att jag är rädd att jag ska missa det. Idag var jag och Liam ute på Gryta ås med farmor och pappa. Vi satt inne och pratade om dig farfar. Då helt plötsligt är det ca 20-25 talgoxar utanför fönstret. Pappa sa att så många har det aldrig varit där förut. Vi tror att det var du som hade kommit till oss. Du och dina fåglar som du alltid matade med ost ute på altanen. Alla tre trodde verkligen att det var du som kom på besök.

Den 5:e november ska vi gå på din begravning. Det känns helt ofattbart. Ibland kommer jag på mig själv när jag sitter och funderar på när jag ska åka och hälsa på dig på sjukhuset. Det kommer ta lång tid innan man förstår att du är borta, om man någonsin gör det.

I fredags, dagen innan du gick bort, så var jag, Anna och Liam och hälsade på dig. Du sov när vi kom så vi satt oss och väntade bredvid din säng. Då ger Liam ifrån sig ett ljud så att du vaknar. När du ser oss så ler du stort! Du blev jätteglad att se oss. Vi var kvar nästan en timme. Du var trött och vi ville inte störa. Vi sa hejdå, krya på dig och vi ses snart! Men någonstans långt inne kände både jag och Anna att det var sista gången. Det syntes i dina ögon att hoppet hade lämnat dig, du hade ont och din andning var häftig. Jag är så otroligt glad att vi åkte till dig och att vi var kvar tills det att du vaknade. Det betydde mycket för oss och jag tror att det var skönt även för dig.

Farfar, vi älskar dig så otroligt mycket och du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och i våra tankar! Du var och kommer alltid att vara den snällaste och bästa farfarn!

Vila i frid<3

torsdag 14 oktober 2010

Krya på dig gumman

Ville bara säga "Krya på dig gumman" till världens bästa lillasyster. Hon är hemma och mår jättedåligt. Feber, halsont med mera.

Tänker på dig hjärtat<3



Liam med sin moster/gudmor. Precis hemkomna från BB, en dag gammal. Redan här såg man det starka bandet mellan dom<3

En kamp varje gång..

Hejsan!

Lillplutten ligger och sover, han var såå trött och somnade i min famn. Så mysigt! Vi hann knappt äta innan. Han får kåvepenin, antibiotika, tre gånger om dagen för sin öroninflammation. På morgonen hjälps jag och Per åt. Den ena håller i och den andra sprutar in i munnen. Man får verkligen hålla i armar och ben och sedan hålla i huvudet så han inte vrider bort det. Det känns hemskt att behöva göra så på sitt barn. Man känner sig som världens sämsta förälder, han förstår ju inte att det är för hans bästa. Men sen klappar vi händerna och då är allt bra. Det är desto svårare mitt på dagen när Per jobbar och jag ska ge honom själv. Det är som sagt en kamp varje dag och han bara grinar och grinar. Lilla gubben! På kvällarna är det samma visa. Per kommer hem så pass sent att jag redan hunnit ge Liam medicinen. Imorgon är sista dagen.. 4 gånger till sen är det slut. Skönt tycker vi nog alla tre. Hoppas bara att öroninflammationen är borta då också. Jag frågade på BVC om hur mycket han kommer ihåg av att vi måste tvinga och hålla i honom. Hon sa att det absolut inte är någon fara, han kommer inte komma ihåg det och det är ju ett nödvändigt ont. Det blir lättare när man kan förklara för honom när han blir större varför han måste ta medicin och så vidare.

Underbart väder är det idag! Tror att vi ska ta oss en skön promenix efter att Liam har sovit.

Ha en bra dag!

Kramar

onsdag 13 oktober 2010

Första besöket på barnakuten..

Som titeln avslöjar, vi har haft vårat första besök på barnakuten. I söndags när jag hade gått och lagt mig började Liam hosta. I en timme hostade han och det blev värre och värre och Per gick och väckte mig. Hostan var förskräcklig, det lät som om skrutten hostade i en plåtburk blandat med hundskall. Han hade det även jobbigt med andningen. Jag kände igen hostan på en gång, FALSK KRUPP. Anna, min syster, hade det ofta när vi var små och det är en hosta som man inte kan ta miste på. Liam grinade efter varje hostning, det gjorde säkerligen väldigt ont. Jag ringde 1177 på en gång och hon lyssnade på Liam genom telefonen. Hon sa på en gång att det lät som falsk krupp. Vi skulle gå ut och gå i en halvtimme och blev det inte bättre så skulle vi ringa igen. Så strax efter 01 på söndagsnatten klädde vi på oss en massa varma kläder och gick ut. Det var minusgrader och man kunde tro att det var december. Liam satt och tittade på oss i vagnen, undrade nog vad sjutton vi höll på med. Hostan blev inte bättre och jag ringde, vi blev skickade till barnakuten på en gång. Oroliga för vår lilla plutt klädde vi på oss igen och packade väskan och åkte iväg. När vi kom till akuten blev vi sååå bra omhändertagna. Sjuksköterskan var superbra och tyckte Liam var helt underbar. Hon kollade tempen, hur han syresatte sig och frågade en del frågor. Sedan fick vi sitta och vänta ett tag till. Liam hittade en kompis i väntrummet. Han var fyra år och hade förkylningsastma men underhöll Liam ändå. Fast båda var dåliga skrattade dom. Så söta! Sedan var det dags att träffa doktorn. Han kände och klämde på Liam, kollade bland annat öronen eftersom jag sa att han haft ont och att vi varit hos flm. Han såg att det vätskade ur båda öronen och att det värkt hål i ena örat. Inte konstigt att han haft ont i helgen och doktorn tyckte det var väldigt fel att Liam inte fått Kåvepenin (antibiotika) redan i fredags. Eftersom vi hade varit ute och gått och att Liam hade suttit upp i ca 2 timmar så hade hostan blivit mycket bättre. Han fick hostmedicin, antibiotika och näsdroppar. Doktorn sa att han trodde vi skulle få åka upp fler ggr på grund av kruppen, att det oftast återkommer vid förkylningar.
Efter några timmar fick vi åka hem igen. Liam somnade på en gång i bilen. När vi kom hem var klockan nästan 5 på morgonen och vi hoppade i säng. Tre timmar senare vaknade Liam och då var det bara att gå upp.
Behöver jag säga att vi var som zombies på måndagen? Vi var iväg ner på stan för att hämta ut antibiotika åt Liam sen var vi mest hemma och bara slappade. Den kvällen blev jag inte långvarig, somnade ganska fort i soffan. Liam fick sova i vagnen natten till tisdagen för att han började få krupphosta igen på kvällen och det blev mycket bättre när han fick sitta och sova. Han vaknade dock kl 3 den natten och hostade en massa så då fick det bli soffan för honom och mig.

Igår, tisdag, jobbade Per och Liam sov ikapp. Vi var ut en sväng med g-mormor och fick lite friskluft. Sen åkte vi hem till pappa på kvällen, behövde hjälpa honom med lite grejjor och så fick han mysa med Liam:) Klockan 19 hämtade vi pappan från jobbet och sedan åkte vi hem och bara va.

Idag är Per ledig och vi är hängiga hela familjen. Vet inte om det beror på bristen på sömn de senaste dygnen eller om det även har att göra med att vi är förkylda alla tre..:( Vi ska iallafall ta oss ut på en liten promenad sen. Det ska bli skönt.

Kan ju lägga till att det är första gången som Liam äter antibiotika vilket gör att hans mage är i uppror. Plus att han har en massa snor vilket också gör sitt på magen. Stackars lilla barn! Men vi får hoppas att det vänder snart, helst igår!

Tänkte att jag skulle förklara vad "Falsk krupp" är? Falsk krupp är en hemsk hosta som låter burkigt och skällande. Man hör på en gång att det inte är en vanlig hosta. Det är en bakterie som sätter sig runt stämbanden och gör att luftrören svullnar ihop, det leder till andningssvårigheter. Det bästa mot kruppen är kall luft och upprätt läge. Blir det inte bättre av det så kan barnet behöva inhalera.

Mycket text men hoppas det är läsbart. Orkar inte ens läsa igenom det, mitt huvud vill inte sitta vid datorn längre.

Kram på er!



I början på förkylningen.. Hängig plutt



Trött efter en natt på barnakuten..



Sover i vagnen



Trots öroninflammation och superförkyld så ser världens bästa Liam ut såhär när han vaknar! Vi älskar dig hjärtat<3

söndag 10 oktober 2010

Söndag kväll

God kväll på er!

I torsdags var jag med Liam till BVC. Vi fick sällskap av min mormor, trevligt:) BVC-sköterskan frågade hur det gick med allt och frågade vad Liam kunde. Hon blev imponerad kan jag lova! Hihi, vår duktiga kille. Känner mig en aningens stolt måste jag medge. Skrutten väger nu 11,4 kg och är 75,6!! cm lång. Växer och växer hela tiden.

Det som stör mig är hur folk kan kommentera och säga att vår fina kille är så stor och syfta på hans vikt. Han följer både sin vikt- och längdkurva precis och det är det väsentliga. Varför har vårt samhälle blivit så otroligt fixerat vid storlek och vikt? Ingen människa mår bra av att höra att man är för stor eller för liten.. Oftast det första.. Det sjukaste är hur man kan säga att en på alla sätt och vis perfekt bebis är så stor. "Titta på magen, såå mycket större än x när han/hon var lika gammal.." Liam är den mest välmående och glada bebisen som jag någonsin sett. Att sitta och prata om hur han ser ut i hans närvaro gör mig så jäkla förbannad. Oftast är det personer som man aldrig trodde skulle säga det som gör det och då blir jag helt paff och finner inte orden jag vill säga. Dom kommer oftast senare när jag har fått reflekterat över allt. Inte vet jag men jag anser att alla människor är lika värda och att sitta och prata nedlåtande om en person som är i samma rum är fruktansvärt oförskämt och handlar bara om idioti. Bara för att det är en bebis som kanske inte förstår vad som menas med det som sägs gör det inte till ett bra eller trevligt samtalsämne för det! Liam har en otrolig matlust, han äter det han blir bjuden och har aldrig ratat någon mat. Det är vi så otroligt tacksamma för och jag vet inte vad jag skulle göra om han bara skulle dricka välling eller äta smörgåsar eller yoghurt. Jag tror att det ligger avundsjuka bakom dessa människors (oftast andra föräldrar) uttalande och åsikter och jag tycker väldigt synd om deras barn som får växa upp med föräldrar som lägger så stor vikt vid hur barnen ser ut. Varför inte bara låta barn vara barn?

Det dom säger till alla föräldrar på BVC är att man aldrig ska jämföra bebisar mot varandra. Varken utveckling eller verkligen inte hur mycket barnet väger! Varför?? Det är ju så sjukt och jag blir bara mer och mer förbannad när jag tänker på det.

Jag var bara tvungen att få skriva av mig för jag vet själv hur fruktansvärt ont det gör i en när någon påpekar något om hur man ser ut. I huvudsak när det handlar om ens vikt. Jag vet det och kommer aldrig mer sitta och lyssna till när någon påpekar något om hur min fina och underbara Liam ser ut. Så vill ni inte ha er en avhyvling av mig så ge er för tusan inte på mitt barn, inte nu, aldrig någonsin! Han är den finaste lilla människan som någonsin kommer att gå på denna jord och jag är så stolt att han är mitt barn! Jag kommer alltid älska dig mitt hjärta!

Jag kan även säga att ja, Liam har fått smaka glass i sommar. Han får smaka på fikabröd och efterrätter om det bjuds. Han har varit på barnkalas hos sina fina vänner Lina och Noel och åt både bulle och tårta. Varför ska det vara rätt för föräldrarna att trycka i sig en massa gott och barnet får sitta och titta på. Kanske får en majskrok på sin höjd. Nej, att få smaka på även söta saker gör inte att våra barn kommer bli överviktiga och behöva vara med i "Biggest loser". Jag tror att det kan vara tvärtom. Förbjuder man barn att smaka på godis, glass och fikabröd kommer det bara att slå tillbaka på en själv när barnet blir större. Och inte sjutton ska Liam behöva sitta och äta på en äppelbit när han är på kalas medan alla barn runtomkring smakar på tårta med mera. Nej något måtta får det vara! Och att smaka menar jag inte att han får en hel bulle att trycka i sig. Han får SMAKA!

Nog om detta, blir bara frustrerad och skulle kunna skriva en bok om det här känner jag.

Per har varit ledig igår och idag. Han är även ledig imorgon. Skönt! I fredags var det fredagsfinal i IDOL. Snacka om stark startfält. Riktigt bra var det. Efter IDOL skulle jag kolla på ett par serier men fick ont i huvudet och det fick bli sängen istället. Rätt skönt det med:) Igår var vi till Erikslund och köpte tapeter till vår hall. Det kommer bli supersnyggt. Sen åkte vi och storhandlade och hade en mysig och skön kväll. Vi har även idag haft en ganska skön slappardag. Stavgång med mamma imorse (även igår) och sedan hjälpte Per mamma med en gardinstång. Blev riktigt fint!
Sen tog jag, Per och Liam en liten promenix. Liam somnade skönt i vagnen och sov ett bra tag.

Fick ett samtal av min pappa. Han sa att han hade pratat med avdelningen på lasarettet där farfar ligger. Dom sa att farfar var dålig, att han inte orkade med så mycket besök och det var bäst om bara farmor kom och besökte. När man får höra dom orden så ställer man in sig på att se en jättedålig farfar som ligger i sängen. Som kanske inte ens hör att vi är där. När vi kommer upp och in på avdelningen och går fram till rummet där farfar ligger så möts vi av: "Hej! Kommer ni?" och en pigg och glad farfar. Gud vad skönt det kändes. Frågan är hur det kan bli så fel i kommunikationen. Var han så dålig som dom sa i telefonen eller blev det bara helt fel? Det är inte första gången vi får dåliga nyheter på telefon av personal och sedan är det en ganska pigg farfar som vi möter. Vi var hos farfar i lite drygt tre timmar och vi pratade en massa och skrattade en hel del. Farfar är så otroligt stark och jag beundrar honom för det! Inte vem som helst skulle fixa det han går igenom och vi håller tummarna för att han ska krya på sig!
Efter att pappa kört hem mig igen åkte jag hem till bästa syster ett tag. Hon bjöd på mumsig wok och "hemmagjord" kladdkaka. Riktigt gott var det! Vi hann med både en del allvarligheter och en massa skratt. "Akta ljuset, du var jättenära med håret." Så säger Anna helt lugnt när jag är ungefär en cm ifrån att elda upp hela mitt hår! Haha herregud vad vi skrattade. Systrarna Johansson i sitt esse! Älskar dig bästa och det är alltid lika mysigt!

Nehej, tvätta bort sminket och krypa ner i sängen. Det låter väldigt lockande.
Det skulle vara väldigt kul med några kommentarer.

Ha det så bra mina vänner.

Kramar

PS. Carola, har tänkt att ringa dig flera ggr i helgen men det har hela tiden glömts bort mellan torkning av snor, alvedon och en sjuk Liam. Hoppas att allt löst sig och jag ringer dig imorgon! Saknar dig!

onsdag 6 oktober 2010

God kväll!

Nu har det blivit kväll igen. Dagarna springer förbi känns det som, iaf vissa av dom! Informationen hos tandläkaren gick bra. Hon sa väl inte direkt något nytt, det mesta visste man redan men nu har vi varit på det iallafall. Efter åkte vi då till Pers bror Dan och hans sambo Lena. Vi fick jättegod mat och smarriga muffins efteråt. Tusen tack!

Vi har lite problem att få Liam att somna nu. Vi åkte hem lite försent så han han bli övertrött och då är det i princip omöjligt att få honom att somna så då är det bara ut och gå som gäller.

Nu sover han efter en tur i vagnen. Skönt, han var verkligen supertrött bebisen!

Nehej, ringa några telefonsamtal sen blir det nog soffan eller sängen.

Godnatt!
Hej igen!

Nu ska jag försöka uppdatera er lite om vad som händer i vårt liv nu och den senaste tiden. Senaste gången jag skrev var den 22 Augusti, fy skäms på mig.. Den 28 augusti blev vår fina Liam 9 månader och det var dags för kräftskiva hos våra fina vänner familjen Jansson. Vi packade in oss i bilen och för iväg ut på landet. Mycket god mat och väldigt trevlig folk var det, även gott att dricka:) Liam var vaken länge den kvällen men tillslut blev ögonlocken för tunga och han somnade i sängen som vi hade med. Man kan tycka att vi borde varit bland dom första som åkte hem eftersom vi har en liten att tänka på men eftersom han sov så skönt så var vi kvar till småtimmarna. Vi åkte hem sist av alla:P Vi hade mycket trevligt och jag fick till och med Martin att smaka på kräftor! Föresten Carola, jag har inte fått bilderna från festen.. Du får gärna skicka dom när du har tid:)

Veckorna som följde var rätt lugna. Jobb för Per och en sväng hit och en sväng dit för mig och Liam. Min farfar skulle in och operera sig den 13 september. Det gick inte riktigt som man hoppats och det tillstötte komplikationer. Han var riktigt dålig ett tag och vi bävade för det värsta. Men min farfar är en stark jäkel, det har börjat vända och förhoppningsvis blir han bra snart! Jag tror dock att han tycker det är fruktansvärt långtråkigt att ligga på lasarettet eftersom han är en människa som alltid vill ha något att göra. Snickra på något i garaget, hjälpa antingen vänner eller sina söner med olika ting. Vi håller alla tummarna för världens bästa farfar!

Liam har hunnit bli tio månader och har börjat få två tänder till i överkäken. Han kan stå själv, nästan helt utan stöd, han går själv med "lära gå vagnen". Han vinkar och är man riktigt snäll så får man en stor blöt puss av honom:) Han börjar bli stor. Jag trodde det skulle kännas mycket sorgligare att se honom växa upp så fort men jag tycker bara att det är superkul. Han börjar bli sin egen person med egen vilja och ett eget humör. Det går inte bara att sätta honom någonstans och tro att han ska stanna där. På två sekunder är han i ett annat rum och röjer runt. Gullungen!

Den 25 oktober sov Liam hemma hos sin mormor. Jag och Per behövde stor städa här hemma vilket inte är det lättaste med Liam hängandes i byxbenen. Så mamma tog honom på eftermiddagen och vi städade hela kvällen. Det var skönt och vi avslutade med lite god mat och en bra film.

Den 2 oktober fick vi äntligen komma hem till min kusin Marcus och hans sambo Madde och se hur dom bodde. Marcus fyllde år den 30 september så vi skulle fira honom. Det bjöds på buffé med massa gott på. Liam mumsade och åt han också. Den 2 oktober fyllde även Pers mamma år. Grattis till er!

Här är vi nu.. Inne i oktober månad och det är mindre än en månad innan jag fyller. Det är knappt två månader kvar innan Liam blir ett år! Det är helt sjukt, förra året vid den här tiden var det svårt att ens ta sig upp ur sängen. Benen, fötterna och händerna var som klubbor och satt jag mig i soffan så kunde jag räkna med att sitta där resten av kvällen. Herregud vad tiden springer iväg!

Idag ska vi på tandläkarinformation med Liam. Det ska bli intressant att höra vad dom har att säga. Jag får återkomma om det senare ikväll. Han har ju några tänder nu så att vi borstar morgon och kväll, det tycker han är roligt. Imorgon har vi tid på BVC, får se hur mycket han har växt nu. Han börjar bli lång, över 75 cm är han absolut. Ikväll ska vi en sväng till Skultuna för att fira Pers bror sambo som fyller år imorgon. Det ska bli trevligt.

Nehej, tänkte att jag ska avsluta med lite bilder!

På återseende

Kram Sofia



Det är roligt med fingerfärg!



Ute på landet och hälsar på delar av familjen Jansson. Här är Liam och Noel..
Bästa kompisar och Framtidens Oasis!



Ute hos morfar och tvättar bilen. Liam tittar på när pappa jobbar:)



Liam med g-farmor! (Min farmor)



Liam med g-farfar! (Min farfar)



Att äta själv är roligt! "Nej mamma, det är inte jag som kastat mat på golvet"



Åker rutschkana med mormor!



Skön höstpromenad med mamma!



Leker på sitt rum



Busar med morfar



Trötta killar



Åker buss med mamma



"Borsta borsta tandorna":)



Liam med Hello Kitty.. Undrar vad pappan säger nu!



Föresten, vår stora kille sover i sitt eget rum nu! Vissa nätter går bättre än andra men han är såå duktig!

tisdag 5 oktober 2010

Ej bortglömda

Förlååt! Jag vet, jag är sämst på att skriva just nu men det är alldeles för mycket just nu. Men Per är ledig imorgon så då lovar jag att sätta mig ner och berätta vad som sker i vårt liv!

Många kramar



Tidigt en morgon..