Nu har han haft förkylningsastma två gånger och efter nästa gång så kommer dom skriva ut inhalations grejjer till oss så att vi kan ha det hemma och förhoppningsvis slipper åka in varje gång. Självklart kan det bli nödvändigt iaf men då kan man börja behandla hemma och kanske slippa långa dagar på barnakuten.
Han ligger nu och sover och är betydligt bättre. Man märker att det blir lite jobbigt med andningen när han anstränger sig men vi fick medicin utskrivet så det har han fått en gång idag med bra effekt. Det som är lite jobbigt är att han reagerar på den, han kan vara superglad först och sen helt plötsligt bli arg och ledsen. Vi får hoppas att vi inte behöver ge mer och att det går över. Men trots allt han gått igenom på så kort tid så är han världens snällaste lilla kille. Han säger älskar dig (på sitt sätt:)) och pussas och kramas. Han är helt otrolig vår fina son och jag önskar att man kunde ta bort allt det onda som drabbar honom. Men det vi kan göra är att finnas där för honom och det tycker jag att vi klarar rätt bra:)
Kvällsmat på C-las
Lite Die Hard på tv
Älskade plutten
Glad kille som äntligen får åka hem
Sen en annan sak.. Vi är ju inte så insatta på hur det funkar på dagis och så eftersom det är vårt första barn och så men undrar över en sak. På två veckor har det hänt lite grejjer på dagis som gör mig lite orolig. Först blev Liam riven i ansiktet, obehagligt nära ögat och fick ett sår. Fröknarna sa att det inte hade hunnit fram för att förhindra det. Två dagar senare när dom sitter och äter lunch går fröken ifrån bordet och Liam klättrar upp på stolen bredvid och ramlar baklänges och slår i bakhuvudet. Även då fick vi höra att fröknarna inte hann fram. Det var ingen fara men han var jätteledsen länge så dom ringde oss och vi hämtade hem honom. Sen nu i veckan när jag hämtade honom så fick jag veta precis innan vi skulle gå hem att han blivit biten i armen! Fröken var väldigt.. hur ska jag säga.. försiktig med att berätta det och tryckte väldigt mycket på att det inte var någon fara men att dom inte hunnit fram!! Jag tittade på armen och det var ett rejält bitmärke på lilla armen. Det hade blivit som ett skrapsår, huden hade liksom skrapats bort och man såg ett märke från varje tand. Allt detta hände inom loppet av 1,5 vecka. När jag kom hem så började jag tänka och känner att det inte känns så bra. Fröknarna säger att dom inte hinner fram.. Hur ska man tolka det? Dom handskas med små barn och som tur är så har det inte varit några livsfarliga situationer men tänk om det hade varit det. Då kan man inte säga att vi hann inte. Jag var väldigt osäker innan vi började på dagis efter det som hände den lilla tjejen som fick stora brännskador på dagis efter ett blöjbyte. Nu har det här hänt och känner mig inte alls trygg med att lämna det finaste jag har där dom inte har koll på barnen. Nästa gång kan det vara något mycket värre. Jag har skrivit upp allt det som hänt för mamma tyckte också att det hänt mycket på så kort tid. Först hade jag tänkt vänta med att prata med fröknarna och se om det blir bättre men nu känner jag att jag vill inte vänta för att nästa gång kan det vara något värre som händer. Jag vet, man ska inte måla fan på väggen men samtidigt så handlar det om vår son som råkat ut för allt detta.
Är jag fånig eller håller ni med mig? Ni som har lite mer erfarenhet med barn på dagis, vad tycker ni? Är det inte bättre att prata med fröknarna och förklara hur vi känner? Jag bryr mig ju inte om dom tycker att jag är en dryg förälder utan huvudsaken är ju att Liam är trygg!
Min kusin Hanna var här i veckan och hälsade på:)
Tänkte visa mina nya höstskor jag köpte idag:)
Hoppas det finns någon där ute som har lust att svara på mina dagis frågor. Vore skönt att höra vad ni anser!
Kram från en trött mamma mu
