Jobbig dag..

Vaknade imorse och kände att idag är en bra dag, idag får vi hjälp att lösa Liams svajiga blodsocker eftersom vi hade tid för ett rutinbesök på barnmottagningen. I flera veckor har Liams bs (blodsocker) Inte följt några regler överhuvudtaget. Målvärde är mellan 4-6 men upp till 8 är okej enligt vårt diabetesteam. När vi har tagit på natten så har Liam legat perfekt, mellan 5-6. Då har vi varit nöjda och sovit tills morgonen, ligger det inte bra ställer vi klockan och tar fler gånger på natten. När vi tagit nytt bs innan välling på morgonen så har han legat över 15.. Alltså alldeles för högt.. Jaha, då är det bara att korrigera och det tar lång tid att få ner honom när han ligger över 15.. Nästa natt samma sak, mellan 5-6 klockan 01 på natten.. Vaknar framåt 6 och ligger då på 2,5 och är superhungrig.. Saken är den att han ska helst vakna på samma bs som det han gick och la sig med. Då är basalen och bolusdoserna perfekt inställda. Grekiska för vissa, vardag för oss.. Iallafall så åkte vi till doktorn och tog de prover vi skulle och mätte och vägde. Liams mormor var med som stöd och barnvakt så att jag kunde sitta i lugn och ro och prata med Liams doktor. TACK världens bästa mamma/mormor för din hjälp! Älskar dig!

Jag förklarar för doktorn hur det sett ut de senaste veckorna och att jag och Per är så frustrerade för att vi inte får någon ordning på Liams bs. Det dom ser är att det ser bra ut förutom en del höga och låga värden.. De vet inte varför det blir så.. Han växer- växthormoner höjer bs, fysisk aktivitet- sänker bs.. För en person med diabetes (även friska människor) är det bästa att vakna på ett bs mellan 4-6 men ända upp till 10 är okej. Det håller inte jag och Per med om. Vaknar Liam på 8-10 så blir vi ledsna och arga för att även om han har diabetes så vill vi ju att han ska ligga så nära det normala som möjligt! Vilket inte är ett värde som ligger över 8.

Självklart fick jag en del svar och hjälp men när jag åkte från doktorn kände jag mig så frustrerad och ledsen för vi kunde inte lösa varför det är svajigt. Varför kan inte Liam få ha ett bs som ligger bra, slippa dessa toppar på 20 och svackor på under 2,5.. Han förtjänar inte att må dåligt, aldrig någonsin! Han är värd att få må bra och inte känna obehag flera gånger per dag på grund av ett drygt bs.

När vi kommer fram till dagis så kollar jag honom innan han går ut och leker.. 16,5!! Helt utan anledning ligger han så högt igen och jag känner att jag är påväg att bryta ihop.. Det visar jag såklart inte för Liam utan ger honom en korrigeringsdos och sen får han gå ut och ha fruktstund med sina kompisar. Insulindosen han fick skulle enligt våra uträkningar vara perfekt och sen åt han även ett halvt äpple. En timme efter ringer fröken och säger att Liam ligger på 2,8.. Han har alltså gått ner 14 på en timme vilket är otroligt obehagligt för kroppen. Efter det har Liam legat lågt  på dagis. Jag är i skolan för att gå på handledning med vårt PM men kan inte sluta tänka på min prins. Jag åker hem och försöker plugga men kan inte släppa allt med bs och insulin så jag åker och hämtar hem honom. Väl hemma börjar bs stiga igen och så är han hög.. Aahh jävla sjukdom!!

Väl hemma så känner jag mig så fruktansvärt fysiskt och psykiskt utmattad att jag bara sitter och gråter i soffan. Liam ligger mot mig och kollar på film och jag försöker inte gråta högt. Vill inte att han ska höra mig, vill inte att han ska behöva se mig ledsen igen.. Mamma ringer, bästa mamma! Hon hör att jag är ledsen och säger att vi ska komma till henne och äta. Vi går dit, Liam blir överlycklig över att träffa sin mormor. Jag får en stor varm kram och det känns genast bättre. Jag lugnar ner mig och vi har en skön kväll tillsammans. Liam duschar och leker i mormors dusch och vi sitter och tittar på. Han är lycklig! Han mår bra! Mamma följer med hem till oss, lägger Liam och ger mig ett lugn. Jag hinner plocka undan i lägenheten vilket jag inte alls hade lust med innan. Per kommer hem från utbildning och Liam blir superglad. Liam vill att pappa ska lägga sig med honom.. Mamma och jag sätter oss och pratar. Såå skönt, det känns genast lättare.

När mamma gått hem sitter jag och Per och försöker komma på hur vi ska lösa Liams svajiga bs eftersom jag inte kom fram till något konkret på sjukhuset. Jag tycker jättebra om vårt diabetesteam men jag önskar att de kunde hjälpa mer, ge oss konkreta svar och förslag på hur vi ska göra.

Jag behöver egentligen plugga till en tenta nästa vecka men ikväll har jag ingen kraft kvar till det. Ingen motivation överhuvudtaget och det jag läser kommer iaf inte fasta i skallen.

Idag har varit en hemskt jobbig dag.. Jag vill verkligen inte att det ska låta som om det är synd om mig. Det är Liam det är synd om som måste leva med denna äckliga skitsjukdom! Men än så länge är det mig och Per det hänger på för att han ska må bra.

Vi älskar dig mest av allt Liam, till stjärnorna och tillbaka! Du är vårt liv och vi gör allt vi kan för att du ska må bra. Mitt lilla hjärta!

Stoltaste mamman i världen

Jag har ju glömt att berätta en sak! Vår duktiga lilla kille är ju blöjfri:) Redan förra året ville han prova att sitta på pottan och vi körde ett tag men så en dag när han skulle sätta sig på pottan så klämmer han sig mellan den delen man tar bort och tömmer och själva pottan.. Då blev han rädd och så slutade vi med pottan. Liams insulinpump sitter ju i ett bälte runt midjan. Där under blir det väldigt varmt och i början av sommaren när värmen kom så fick han värmeutslag under väskan. Blöjan gjorde bara saken värre eftersom även den gjorde så att det blev varmt och svettigt. Jag och Per bestämde oss för att göra ett seriöst försök att få Liam blöjfri så att han skulle slippa utslagen. De första dagarna hände det ett par olyckor, vilket inte är så konstigt! Men sen helt plötsligt började han säga till INNAN han kissade. Jag sa en gång att "Vänta Liam, håll dig lite till så vi hinner till toan" och nu säger han varje gång "Mamma jag håller mig" och håller i kisslangen medans han springer till toan:) Söta unge! Det är fortfarande lite svårt för honom att gå själv eftersom kallsongerna fastnar på hela nålapparaturen på rumpan men han är så duktig och försöker verkligen. De få gånger han inte hinner säga till säger han "Oj, det hände en liten olycka".. Han tar verkligen efter vad vi vuxna säger.
En dag så hände en olycka och Liam sa "Mamma, nu hände en olycka" och då sa jag att han skulle försöka säga till lite tidigare nästa gång. Då säger vår smarta lilla kille, "Men mamma, jag sa ju till nu". Liams mormor var med och det lät så otroligt gulligt att vi blev helt till oss.

Han har fortfarande blöja på natten och det går jättebra. Vi tar av den på morgonen och sätter på fina kallsonger vilket Liam tycker är roligt. Det hjälper att ha fina kallingar med Blixten mcqueen eller Bärgar´n på. Flygplanskallsongerna gillas också:)

Idag när jag var inne på facebook så såg jag att Medtronic (dom som tillverkar insulinpumpar) skrev ett inlägg om en föreläsning som var för alla med typ 1 diabetes och föräldrar. Jag blev glad när jag såg det för det är första föreläsningen som vi har sett.
 På flera ställen runt om i Sverige finns det föreläsningar med mera att gå på men inte här i Västerås vilket vi tycker är tråkigt. I andra län finns det möjlighet att åka iväg på läger där hela familjen får följa med och vara med på aktiviteter, lyssna på föreläsningar med mera men inte här. Jag önskar att det fanns det för det är otroligt skönt att få träffa andra som är i samma sits som oss och det är otroligt viktigt för Liam att se att det finns andra barn som har det likadant som honom.
Vi umgås ju med familjen vi träffade på sjukhuset och det har hjälpt oss massor! Vi utbyter erfarenheter och stöttar varandra. Bara en sådan sak att vi kan sitta och säga att nu känns det bra eller nu känns det skit utan att bli dömda är så skönt! Självklart pratar vi så när barnen inte hör, då leker dom tillsammans och bryr sig inte om oss.
Iallafall så frågade jag om dom var sugna att följa med och det var dom så förhoppningsvis kommer vi iväg på det:)

Sen fick vi även tidningen "Sticket" som man får när man är medlem i barndiabetesfonden. Där hittade jag en artikel om en mamma som gör ett jättefint hängsmycke i form av en ängel som hon kallar för NEO-ängeln. Den kan man köpa av henne och bidra till forskningen kring barndiabetes och samtidigt får man ett fint smycke att hänga runt halsen. Liam har sin pump som visar att han har diabetes och jag vill också ha något som visar att diabetes finns i vår närhet och då kan jag säga till Liam att jag har den på samma sätt som han har sin pump.. Typ.. Svårt att förklara men det är glasklart i mitt huvud:) Så jag beställde ängeln och bidrar samtidigt till att forskningen går framåt så att man fortare kan hitta ett botemedel mot denna hemska sjukdom. Du hittar hennes hemsida här. 

Jag håller även på och ska fixa autogiro så att vi bidrar varje månad. Om man tänker efter.. Istället för att köpa den där lunchen och istället ha med matlåda eller istället för att köpa den där skvallertidningen så kan man bidra med x kronor i månaden för en bra sak! Jag vet, det är klart att jag tycker det här eftersom min son har fått diabetes men jag önskar att man kunde tänka såhär redan innan det drabbar en själv eller ens nära o kära. Sen är det superbra att bidra till vilken organisation eller vilket ändamål man än vill men vi väljer ju såklart att bidra till det ändamålet som drabbat oss. Hade jag haft bröstcancer eller om någon i min närhet led av någon annan sjukdom hade jag säkerligen bidragit där men nu är det Liams diabetes som är oönskad o vår värld och vi skulle göra vad som helst för att han skulle bli botad och slippa denna jävliga sjukdom.

Oj det blev ett mycket längre inlägg än vad jag hade tänkt.. Hoppas att någon orkat läsa igenom allt:)

Någon bild kanske?;)

 Liam och mormor busar i svampskogen

 Trötta 

 Mysigast i hela världen

 Dags att sova

 Liam och Charlie sitter och tänker:)

Älskar dig min fina kille

Kram och godnatt från mig!

Skäms på mig:(

Usch vad dålig jag har blivit på att uppdatera! Det är så mycket hela tidn så bloggen blir lidande, vilket jag tycker är supertråkigt eftersom jag tycker det är skönt att skriva av mig här. Men nu kanske det blir lite lättare att komma ihåg och få tid till att uppdatera för jag kommer sitta fast med den här datorn ett tag framöver då jag och en vän ska skriva PM till vårt examensarbete. Vi har valt att skriva om Hur anhöriga upplever det att vårda sin demente make/maka i hemmet. Jag tror att det kommer bli bra och vi har kommit en bit på väg iaf. MEN fyy vilket tråk! Det är så tråkigt och känns bara väldigt onödigt med tanke på att jag med största sannolikhet aldrig kommer forska och skriva avhandlingar i framtiden.. Aja nödvändigt ont så det  är väl bara att köra på! Tur att Nermin, som jag skriver tillsammans med, är en rolig prick och vi har roligt tillsammans och framförallt är hon någon jag kan lita på!

Liam har börjat på sitt nya dagis. Det har gått bra, han är ju van vid att gå på dagis. Det vi var mest oroliga över var hur personalen skulle klara av att sköta hans diabetes. Det har gått hur bra som helst och dom har varit så duktiga och verkligen visat det intresset vi velat. De har ställt frågor, varit uppmärksamma på det vi har talat om och dom har verkligen tagit sig tid vid inskolningen. Självklart finns det alltid en oro, och det kommer det nog alltid att göra, men det är skönt att de visar att de vet vad dom gör och att dom vill Liams bästa.

En otroligt obehaglig sak hände första dagen vi kom till dagis. Vi stod och pratade med fröknarna på gården när en av dom plötsligt säger att det hade varit ett par där veckan innan som ville hämta Liam! Mannen hade sagt att jag var hans moster (jag har inga syskonbarn), att jag heter Sofia och har långt blont hår. De var väldigt övertygande om att de visste vilka jag och Liam var. Tjejen stod kvar vid grinden och hade långt mörkt hår. Mannen uppträdde oroligt, stressigt, han var stirrig, nervös och stessad. Personalen sa att det inte går någon där som heter Liam och paret åkte. Jag blev helt kall och fick en stor klump i magen. Vi har INGEN aning om vilka dessa personerna är och jag ringde polisen så fort vi kom hem. Hon såg väldigt allvarligt på det här och sa till oss att det var otroligt viktigt att dom har koll på Liam hela tiden på dagis om paret skulle komma tillbaka. Hon trodde att det kunde vara några knarkare som hört oss prata i lekparken eller något sådant och ville tjäna pengar på Liam, på vår lilla älskling!! Det är helt sjukt!! Hur i helvete kan man vilja göra så mot ett litet oskyldigt barn?? Vi är såklart väldigt oroliga och hoppas att det här paret aldrig kommer tillbaka och gör dom det då jäklar! Vill inte ens tänka på vad som skulle kunna hända om dom fick tag på Liam. Med tanke på hans diabetes så skulle han inte överleva ett dygn hos några som inte vet om det. Han skulle alltså dö om någon tog honom. Fy fyyyy hemska tanke!! Min älskade lilla underbara kille!

Nej usch nu blir det en roligare nyhet! Vi ska gifta oss nästa sommar:) Den 31 augusti kommer klockorna ringa för mig och min underbara älskling! Jag kommer bli Fru Hägg;) Det känns helt otroligt bra och förberedelserna är i full gång. Som ni kanske förstår så kommer det bli mycket snack om bröllopet här.

Nu ska jag kolla lite på tv innan sängen kallar. Imorgon klockan 08.00 ska jag träffa Nermin för fortsatt PM skrivande.

Kram och godnatt!

Sammanfattar med lite bilder:)

Kräftmys med älsklingen                                  

Sötnosen på äter picknick på björnön

Här hemma använder vi inte soffan:P

En massa mys blir det

Myser med min kusin Hanna

Bygger bilbana i sandlådan med bästa pappan

Äter vinbär med mormor

Min kusin Hanna sov över

Tågbanan har blivit en favorit:)

Sommarkillen! Mitt hjärta

Liam blev tokglad när han fick åka Porsche med min farbror Johnny

Efteråt blev det glass

Vi har myst en massa med "farbror" Oskar

Vi har lekt med söta Mollie:) Liam framtida kanske;)

Sötaste ungarna

Vi åkte och hälsade på våra nyfunna vänner från sjukhuset. Vi gick till stranden och badade och hade en toppendag tillsammans

Lilla badkrukan

HUUUR SÖTA??

Taskig mamma!

Gos i gungan

Bilbana igen

Liam tyckte att Per också skulle krypa igenom. Tur att vi var ensamma i lekparken!

Liam och söta Alice åkte Bärgar´n på Rocklunda marknaden

Väntar på att pappa ska sluta jobba. Provar nya barnhörnan på pappas jobb

Bygger lego med bästa farbror Dan

Hos doktorn för att få penicillin mot öroninflammation

En härlig och varm höstdag

Liam tyckte det var superroligt när vi satt och lekte på hans rum. Han skulle först handla en massa saker till en lägenhet och sedan skulle vi bygga ihop lägenheten:) Vi blev nöjda:)

I svampskogen med mormor. Här fikar vi innan det är dags att ta sig ut i skogen

Liam tyckte det var roligare att plocka blåbär istället för svamp

Liam smakar på skörden och tyckte det var gott

Underbar kväll med gott att dricka och gott att äta. En massa bröllopsplanering med den bästa systern och tärnan!

Systeryster lagar maaat

Världens finaste kille som tagit dagiskort

Lagade Annas goda baconsås. Fråga om ni vill ha receptet;)

Fina Liam på Biskopsängen hos min morfar