Jobbig dag..

Vaknade imorse och kände att idag är en bra dag, idag får vi hjälp att lösa Liams svajiga blodsocker eftersom vi hade tid för ett rutinbesök på barnmottagningen. I flera veckor har Liams bs (blodsocker) Inte följt några regler överhuvudtaget. Målvärde är mellan 4-6 men upp till 8 är okej enligt vårt diabetesteam. När vi har tagit på natten så har Liam legat perfekt, mellan 5-6. Då har vi varit nöjda och sovit tills morgonen, ligger det inte bra ställer vi klockan och tar fler gånger på natten. När vi tagit nytt bs innan välling på morgonen så har han legat över 15.. Alltså alldeles för högt.. Jaha, då är det bara att korrigera och det tar lång tid att få ner honom när han ligger över 15.. Nästa natt samma sak, mellan 5-6 klockan 01 på natten.. Vaknar framåt 6 och ligger då på 2,5 och är superhungrig.. Saken är den att han ska helst vakna på samma bs som det han gick och la sig med. Då är basalen och bolusdoserna perfekt inställda. Grekiska för vissa, vardag för oss.. Iallafall så åkte vi till doktorn och tog de prover vi skulle och mätte och vägde. Liams mormor var med som stöd och barnvakt så att jag kunde sitta i lugn och ro och prata med Liams doktor. TACK världens bästa mamma/mormor för din hjälp! Älskar dig!

Jag förklarar för doktorn hur det sett ut de senaste veckorna och att jag och Per är så frustrerade för att vi inte får någon ordning på Liams bs. Det dom ser är att det ser bra ut förutom en del höga och låga värden.. De vet inte varför det blir så.. Han växer- växthormoner höjer bs, fysisk aktivitet- sänker bs.. För en person med diabetes (även friska människor) är det bästa att vakna på ett bs mellan 4-6 men ända upp till 10 är okej. Det håller inte jag och Per med om. Vaknar Liam på 8-10 så blir vi ledsna och arga för att även om han har diabetes så vill vi ju att han ska ligga så nära det normala som möjligt! Vilket inte är ett värde som ligger över 8.

Självklart fick jag en del svar och hjälp men när jag åkte från doktorn kände jag mig så frustrerad och ledsen för vi kunde inte lösa varför det är svajigt. Varför kan inte Liam få ha ett bs som ligger bra, slippa dessa toppar på 20 och svackor på under 2,5.. Han förtjänar inte att må dåligt, aldrig någonsin! Han är värd att få må bra och inte känna obehag flera gånger per dag på grund av ett drygt bs.

När vi kommer fram till dagis så kollar jag honom innan han går ut och leker.. 16,5!! Helt utan anledning ligger han så högt igen och jag känner att jag är påväg att bryta ihop.. Det visar jag såklart inte för Liam utan ger honom en korrigeringsdos och sen får han gå ut och ha fruktstund med sina kompisar. Insulindosen han fick skulle enligt våra uträkningar vara perfekt och sen åt han även ett halvt äpple. En timme efter ringer fröken och säger att Liam ligger på 2,8.. Han har alltså gått ner 14 på en timme vilket är otroligt obehagligt för kroppen. Efter det har Liam legat lågt  på dagis. Jag är i skolan för att gå på handledning med vårt PM men kan inte sluta tänka på min prins. Jag åker hem och försöker plugga men kan inte släppa allt med bs och insulin så jag åker och hämtar hem honom. Väl hemma börjar bs stiga igen och så är han hög.. Aahh jävla sjukdom!!

Väl hemma så känner jag mig så fruktansvärt fysiskt och psykiskt utmattad att jag bara sitter och gråter i soffan. Liam ligger mot mig och kollar på film och jag försöker inte gråta högt. Vill inte att han ska höra mig, vill inte att han ska behöva se mig ledsen igen.. Mamma ringer, bästa mamma! Hon hör att jag är ledsen och säger att vi ska komma till henne och äta. Vi går dit, Liam blir överlycklig över att träffa sin mormor. Jag får en stor varm kram och det känns genast bättre. Jag lugnar ner mig och vi har en skön kväll tillsammans. Liam duschar och leker i mormors dusch och vi sitter och tittar på. Han är lycklig! Han mår bra! Mamma följer med hem till oss, lägger Liam och ger mig ett lugn. Jag hinner plocka undan i lägenheten vilket jag inte alls hade lust med innan. Per kommer hem från utbildning och Liam blir superglad. Liam vill att pappa ska lägga sig med honom.. Mamma och jag sätter oss och pratar. Såå skönt, det känns genast lättare.

När mamma gått hem sitter jag och Per och försöker komma på hur vi ska lösa Liams svajiga bs eftersom jag inte kom fram till något konkret på sjukhuset. Jag tycker jättebra om vårt diabetesteam men jag önskar att de kunde hjälpa mer, ge oss konkreta svar och förslag på hur vi ska göra.

Jag behöver egentligen plugga till en tenta nästa vecka men ikväll har jag ingen kraft kvar till det. Ingen motivation överhuvudtaget och det jag läser kommer iaf inte fasta i skallen.

Idag har varit en hemskt jobbig dag.. Jag vill verkligen inte att det ska låta som om det är synd om mig. Det är Liam det är synd om som måste leva med denna äckliga skitsjukdom! Men än så länge är det mig och Per det hänger på för att han ska må bra.

Vi älskar dig mest av allt Liam, till stjärnorna och tillbaka! Du är vårt liv och vi gör allt vi kan för att du ska må bra. Mitt lilla hjärta!