måndag 17 september 2012

Stoltaste mamman i världen

Jag har ju glömt att berätta en sak! Vår duktiga lilla kille är ju blöjfri:) Redan förra året ville han prova att sitta på pottan och vi körde ett tag men så en dag när han skulle sätta sig på pottan så klämmer han sig mellan den delen man tar bort och tömmer och själva pottan.. Då blev han rädd och så slutade vi med pottan. Liams insulinpump sitter ju i ett bälte runt midjan. Där under blir det väldigt varmt och i början av sommaren när värmen kom så fick han värmeutslag under väskan. Blöjan gjorde bara saken värre eftersom även den gjorde så att det blev varmt och svettigt. Jag och Per bestämde oss för att göra ett seriöst försök att få Liam blöjfri så att han skulle slippa utslagen. De första dagarna hände det ett par olyckor, vilket inte är så konstigt! Men sen helt plötsligt började han säga till INNAN han kissade. Jag sa en gång att "Vänta Liam, håll dig lite till så vi hinner till toan" och nu säger han varje gång "Mamma jag håller mig" och håller i kisslangen medans han springer till toan:) Söta unge! Det är fortfarande lite svårt för honom att gå själv eftersom kallsongerna fastnar på hela nålapparaturen på rumpan men han är så duktig och försöker verkligen. De få gånger han inte hinner säga till säger han "Oj, det hände en liten olycka".. Han tar verkligen efter vad vi vuxna säger.
En dag så hände en olycka och Liam sa "Mamma, nu hände en olycka" och då sa jag att han skulle försöka säga till lite tidigare nästa gång. Då säger vår smarta lilla kille, "Men mamma, jag sa ju till nu". Liams mormor var med och det lät så otroligt gulligt att vi blev helt till oss.

Han har fortfarande blöja på natten och det går jättebra. Vi tar av den på morgonen och sätter på fina kallsonger vilket Liam tycker är roligt. Det hjälper att ha fina kallingar med Blixten mcqueen eller Bärgar´n på. Flygplanskallsongerna gillas också:)

Idag när jag var inne på facebook så såg jag att Medtronic (dom som tillverkar insulinpumpar) skrev ett inlägg om en föreläsning som var för alla med typ 1 diabetes och föräldrar. Jag blev glad när jag såg det för det är första föreläsningen som vi har sett.
 På flera ställen runt om i Sverige finns det föreläsningar med mera att gå på men inte här i Västerås vilket vi tycker är tråkigt. I andra län finns det möjlighet att åka iväg på läger där hela familjen får följa med och vara med på aktiviteter, lyssna på föreläsningar med mera men inte här. Jag önskar att det fanns det för det är otroligt skönt att få träffa andra som är i samma sits som oss och det är otroligt viktigt för Liam att se att det finns andra barn som har det likadant som honom.
Vi umgås ju med familjen vi träffade på sjukhuset och det har hjälpt oss massor! Vi utbyter erfarenheter och stöttar varandra. Bara en sådan sak att vi kan sitta och säga att nu känns det bra eller nu känns det skit utan att bli dömda är så skönt! Självklart pratar vi så när barnen inte hör, då leker dom tillsammans och bryr sig inte om oss.
Iallafall så frågade jag om dom var sugna att följa med och det var dom så förhoppningsvis kommer vi iväg på det:)

Sen fick vi även tidningen "Sticket" som man får när man är medlem i barndiabetesfonden. Där hittade jag en artikel om en mamma som gör ett jättefint hängsmycke i form av en ängel som hon kallar för NEO-ängeln. Den kan man köpa av henne och bidra till forskningen kring barndiabetes och samtidigt får man ett fint smycke att hänga runt halsen. Liam har sin pump som visar att han har diabetes och jag vill också ha något som visar att diabetes finns i vår närhet och då kan jag säga till Liam att jag har den på samma sätt som han har sin pump.. Typ.. Svårt att förklara men det är glasklart i mitt huvud:) Så jag beställde ängeln och bidrar samtidigt till att forskningen går framåt så att man fortare kan hitta ett botemedel mot denna hemska sjukdom. Du hittar hennes hemsida här

Jag håller även på och ska fixa autogiro så att vi bidrar varje månad. Om man tänker efter.. Istället för att köpa den där lunchen och istället ha med matlåda eller istället för att köpa den där skvallertidningen så kan man bidra med x kronor i månaden för en bra sak! Jag vet, det är klart att jag tycker det här eftersom min son har fått diabetes men jag önskar att man kunde tänka såhär redan innan det drabbar en själv eller ens nära o kära. Sen är det superbra att bidra till vilken organisation eller vilket ändamål man än vill men vi väljer ju såklart att bidra till det ändamålet som drabbat oss. Hade jag haft bröstcancer eller om någon i min närhet led av någon annan sjukdom hade jag säkerligen bidragit där men nu är det Liams diabetes som är oönskad o vår värld och vi skulle göra vad som helst för att han skulle bli botad och slippa denna jävliga sjukdom.

Oj det blev ett mycket längre inlägg än vad jag hade tänkt.. Hoppas att någon orkat läsa igenom allt:)

Någon bild kanske?;)
 Liam och mormor busar i svampskogen
 Trötta 
 Mysigast i hela världen
 Dags att sova
 Liam och Charlie sitter och tänker:)

Älskar dig min fina kille

Kram och godnatt från mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar