En kamp varje gång..

Hejsan!

Lillplutten ligger och sover, han var såå trött och somnade i min famn. Så mysigt! Vi hann knappt äta innan. Han får kåvepenin, antibiotika, tre gånger om dagen för sin öroninflammation. På morgonen hjälps jag och Per åt. Den ena håller i och den andra sprutar in i munnen. Man får verkligen hålla i armar och ben och sedan hålla i huvudet så han inte vrider bort det. Det känns hemskt att behöva göra så på sitt barn. Man känner sig som världens sämsta förälder, han förstår ju inte att det är för hans bästa. Men sen klappar vi händerna och då är allt bra. Det är desto svårare mitt på dagen när Per jobbar och jag ska ge honom själv. Det är som sagt en kamp varje dag och han bara grinar och grinar. Lilla gubben! På kvällarna är det samma visa. Per kommer hem så pass sent att jag redan hunnit ge Liam medicinen. Imorgon är sista dagen.. 4 gånger till sen är det slut. Skönt tycker vi nog alla tre. Hoppas bara att öroninflammationen är borta då också. Jag frågade på BVC om hur mycket han kommer ihåg av att vi måste tvinga och hålla i honom. Hon sa att det absolut inte är någon fara, han kommer inte komma ihåg det och det är ju ett nödvändigt ont. Det blir lättare när man kan förklara för honom när han blir större varför han måste ta medicin och så vidare.

Underbart väder är det idag! Tror att vi ska ta oss en skön promenix efter att Liam har sovit.

Ha en bra dag!

Kramar